Merinogarn av merinoull

Merinoull-garn är förmodligen den finaste, mjukast, mest välisolerande och kvalitativa garnet som kan erhållas från fårull. För att en ullfiber skall räknas som fin får dess diameter inte överstiga 25 my det vill säga 25 tusendels millimeter (att jämföra med mänskliga hårstrån som normalt ligger mellan 60 - 100 my). Merinoull-fibrerna delas sedan in ett par underkategorier med olika kvalitetskrav; Stark, Medium och Fin. Där Stark håller en tjocklek på 23-25 my och Medium 20-23 my. Fin (under 20 my) delas vidare in i Superfin (med fibertjocklek 15-18,5 my) och Ultrafin (under 15 my). Merinoullens vanligaste användningsområden är bland annat som material i underbyxor - långkalsonger, andra underkläder och mjuk varma kläder till barn och spädbarn.

Baby-merino

Baby merino-garn är ett fint merinogarn som håller en fibertjocklek under 20 my och som namnet antyder används det med fördel för stickning av mjuka och sköna plagg till mindre barn. Baby-merino passar givetvis bra till alla människor med lite känsligare hud som vill ha supermjuka och välisolerande plagg. Söker du inspiration till möjliga stickprojekt i detta supermjuka garn så kan du besöka vår sida med stickmönster för baby och barn.

Cotton-merino

Cotton-merino är en compositgarn bestående av 50% fin långfibrig bomull och 50%  härlig merinoull. Garnet komponenter är inte kardade tillsammans utan ihop-spunna. Vilket resulterar i ett garn med skön mjukhet och hård styrka.

Kort historik om merinoull-garn och merinofåret

Merinoullen kommer från Merinofåren, som har sitt ursprung i Spanien. Rasen är ett resultat av att människor selektivt avlat fram får med hög ullkvantitet och hög ullkvalitet. Fårtypen är tidig och och finns omnämnd i skrift redan på 1100-talet. Den viktigaste egenskaperna hos Merinofårens ull var och är dock dess exceptionellt fina hårfibrer.

Den mycket fina och kvalitativa ullen gjorde att merinofåren blev mycket populära och rasen spriddes snabbt över hela världen. Olika länder och uppfödare har under åren avlat vidare på rasen i mer eller mindre lyckade försök att få fåren att producera ännu högre kvantiteter av den fina ullen. Avelsprojekt som gått i baklås är bland annat när australiensiska uppfödare under senare delen av 1800-talet avlat fram ett får med kraftigt veckad hud. Den veckade huden som då var större till ytan ansågs kunna ge högre kvantiteter av ull. Något som var rätt i teorin, men i praktiken innebar det att djuren lättare i hudvecken drabbades av infektioner, parasiter och äggläggande flugor vilket medförde stort lidande för djuren samt ekonomisk härdsmälta för uppfödarna. På moderna merinofår har allt för kraftig hudveckning avlats bort och får i rasen förekommer även med helt slät hud.

Idag finns nästan ingen produktion av merinoull och merinoull-garn kvar i Spanien. Världsledande är Australien som producerar ungefär 80% av ullen på världsmarknaden, andra länder med betydande merino-produktion är bland annat; Nya Zeland och Sydafrika samt länder i Sydamerika som Argentina och Uruguay.